beauty lays behind the hills

Jag älskade Iron. Spelade videon om och om igen. Älskade svärtan, detaljerna, det i slow motion, det explosionsartade, poesin. Förstod inte riktigt vad som illustrerades med ugglor och dödsryttare och hundsaliv och indianer och släggor och trumslagare och korslagda nycklar, men fascinerades av allt. Jämförde med filmen Melancholia.
Jag kom att älska Brookyln, Baltimore's Fireflies och Wasteland också, spelade EPn ofta.

Häpnade över Woodkids, eller Yoann Lemoines, styrka som musiker och grafiker.



Och så kom Run Boy Run.

Det låten tappat i jämförelse med Iron (som inte går att överträffa) vinner den i videon. Det finns så mycket att relatera till, så mycket att bli berörd och tårögd och hoppfull av.
Så mycket kärlek och respekt för barns fantasier och drömmar.

Må monstren vara med alla vilsna skolbarn och de vuxna som ser magin i dem.

rubrik ur RUN BOY RUN av WOODKID

kärleksbrev VII

De flesta dagar är du med mig som ett stort lugn. En mer påtaglig närvaro i själ och tanke än ditt fysiska sällskap hade varit i min värld och mitt i din. En sorg men en handfast sorg och det kanske mest beständiga i ett expanderande universum.

Andra dagar river jag ner allt i sökandet efter en vindpust som kunde bekräfta hur du brukade stjälpa hela världen över kant.

Kära Nicklas,
jag saknar att sakna dig
på det vis som saknad fungerar
med förväntan och vemod
och vetskapen att du gör vad du älskar och att vi andra får vänta på vår tur.

Turordningssystemet blev så jävla dåligt när de slutade dela ut nummerlappar.

bra ord

schangtil
ögonfröjd
orangeri

tillit
postiljon
brandsoldat
fyr

vankelmodig
löfte
vals

himlastormande

London's so nice back in your seamless rhymes (3)

Det är precis ett år sen min senaste Londonresa och eftersom ni inte fått se eller höra någonting om den tänkte jag att vi kan ju låtsas att jag är där nu.


Så, vi har precis klivit upp från promenadstråket längsmed Regent's Canal och är i Camden Lock Market. Här ser ni varför jag älskar stadsdelen så mycket.




Marknaden är belägen i ett gammalt stall- och hästsjukhusområde, och det arvet har man tagit vara på. Ungefär 700 stånd och butiker samsas om platsen med en mängd jättelika häststatyer.


På Mero Retro, en liten välsorterad butik med vintagekläder, hittade jag min allra bästa klänning.


Strax intill kom jag över en t-shirt med fåglar, mjölkkannor och doughnuts. Bra kombo tyckte jag.


Valde mellan hundra olika matstånd och slutade med en mixa-vadsomhelst-för-4£-måltid av orientaliskt ursprung, med massor av ingefära.




Köpte också en stor, blommig tantkappsäck och kunde äntligen byta ut min trötta, nötta, solblekta och sönderfallna blårandiga axelväska. Den åkte i sopen direkt och var glad för det.


Småningom bar det av tillbaka längsmed kanalen.


Passerade en båt med världens bästa dekormålning (ledtråd).


Övergick i parkpromenad.


Dog ankungeklapparbehovsdöden.




Och kom slutligen kom fram till Regent's Park och deras Open Air Theatre där vi slog oss ned i solen för att se Lord of the Flies framföras som teaterstycke, spelat av tonårspojkar. Det var helt sinnessjukt bra och starkt och obehagligt och vackert. Topp-3 teaterföreställningar! (Och topp-3 böcker, läs läs läs.)


På väg därifrån stiftades det bekantskap med en ekorre.




Nästa stopp var obligatoriska Baker Street 221b.


Där inhandlade jag ett förstoringsglas jag gått och ångrat att jag inte köpte under förra besöket. Jag behöver verkligen ett förstoringsglas i mässing och pärlemor. Nu var jag redo att lösa mysterier.


På Jamie's Italian åt vi vegetarisk svamptortellini och chokladkaka och dånade smaksensationsdöden. Bästa stället om ni vill äta prisvärd mat och efterrätt som smälter i munnen och få helt grym service och bara trivas. Man kunde nästan tro att Jamie själv stod i köket.


Och småningom avslutade vi dagen på Phoenix Theatre med en Pimm's och favoritmusikalen Blood Brothers för tredje gången gillt (jag behöver ju inte skriva de här inläggen - gör jämt samma saker). Förlåter er aldrig om ni åker till London utan att se den här - hör ni det? Vet från säkra källor att känslostormarna den här föreställningen frammanar kan få de buttraste tonårspojkar att grina.

Sen var jag trött.

del 1, 2.

rubrik ur FOR TOMORROW av BLUR

termoskaffe, förortsnatur och en sensation i leopardmönstrat

Idag tyckte Lisa den sensationella att vi skulle fara på utflykt i båt med parasoll och matsäckskorg för att bli jagade av ungtjurar, fly upp i varsin trädkrona och däremellan svinga ett snöre med fastknutna pilsnerflaskor och prickigkorvmackor i smörpapper och hålla oss vid liv bäst vi kunde.


Men Törnrosdalen hade inga ungtjurar (vare sig på två eller fyra ben) eller roddbåtar att erbjuda så vi tog en buss och mycket lång promenad till närmaste vattenansamling istället.


Där lapade vi sol, badade(!) (ganska snabbt, men två gånger), drack termoskaffe och spanade på båtar i flera timmar.


För att sen vandra vidare i förortsnaturen.


På en udde träffade vi en andfröken.




Hon var väldigt mån om att få göra oss sällskap (vi satt på bästa solnedgångsklippan).




Vi blev kvar i naturen tills det blev svalt vid nio-tiden.


Men hade (med en filt, en pava rödtjut, varsin karl och en valp) kunnat stanna hela sommaren.

London's so nice back in your seamless rhymes (2)

Det är precis ett år sen min senaste Londonresa och eftersom ni inte fått se eller höra någonting om den tänkte jag att vi kan ju låtsas att jag är där nu.


Idag, för ett år sen, gick jag på morgonpromenix i strålande solsken via Westminster Abbey (och om ni kikar i hålrummet mellan obelisken och kyrkan får ni en hint om vartåt jag fortsatte).


Fasadperfektion.


President Obama skulle hålla tal i Westminsterpalatset senare under dagen, så hela staden var smäckad med poliser till fots och till häst och i konvojer om åtta motorcyklar och så.


Emmeline Pankhursts staty i Victoria Tower Gardens.


Jag tittade förbi Boudica med sina hästar och London Eye.


Sa hej till store Ben.


Hittade en öppning och gled ner på promenadstråt utmed Regent's Canal.


Såhär skulle man ju kunna bo permanent (jag provade i en vecka under min förra Englandsvistelse). Tänk att dricka morgonkaffet i en flytande djungel!


Mötte en stilig fågelfamilj.






Så nådde jag första delmålet! Bästa stadsdelen - Camden. Men om det får ni veta... nästa gång (observera min sagoberättarröst).

del 1, 3.

rubrik ur FOR TOMORROW av BLUR

fin kväll att hänga med jordens bästa ungdomsgäng

Därför att min scoutkår är min andra familj.
På drygt 300 medlemmar.
Det är grymt bra.

London's so nice back in your seamless rhymes (1)

Idag är det precis ett år sen jag for på min senaste Londonresa och eftersom ni ändå inte fått se eller höra någonting om det tänkte jag att vi kan ju låtsas att jag är där nu. Finns inget jag hellre önskar, om vi säger så.


Det var moderskeppet och jag som for, den 24 maj förra våren.


Via flyg och tåg och tunnelbana. Här på Liverpool Street Station.


Vi dumpade väskorna i ett rum i närheten av St James' Park där vi skulle bo med bed and breakfast hos ett italienskt pensionärspar.


Sen gav vi oss ut på promenad.


Genom nämnda park.


President Obama var på tisdagsbankett hos drottningen.


Så the Mall flaggades om vartannat.


Vi åt obligatorisk lunch högt uppe på Waterstones, där vi också fyllde famnarna fulla av böcker.


Bland annat Alice i Underlandet med Tove Janssons illustrationer - nyutgiven av Tate för första gången sedan 1966 och för allra första gången på originalspråk. Vi som är Tovefans Forever fick andnöd på barnavdelningen och köpte fem exemplar och kände oss som om vi begick något slags brott.


Den är så fin så det finns inte. (Går att köpa via Amazon om någon fick andnöd nu.)


Med tio kilo böcker fortsatte vi så runt staden.


Hälsade på ortsbefolkningen.




Besökte Fortnum & Mason för att sniffa på teer, karameller och ingefärskex.






Passerade Piccadilly Circus.




Fikade på Starbucks såklart (fast kakorna smakade sågspån).


Gjorde Carnaby Street.










Och passerade Fortnum & Mason igen på hemvägen för att titta på skyltningen.




Slutligen gick vi hem att försöka sova till de timida tonerna av italiensk konversation.

del 2, 3.

rubrik ur FOR TOMORROW av BLUR